6år
I söndags var det 6år sedan, jag sov inte på hela natten låg bara och tänkte.
Det börjar kännas overkligt att man varit med om något så omvälvande.
Pratade med mamma om det för några månader sedan, pratade om de olika sätt vi alla har reagerat på händelsen och tiden efter (alla 6 år). I min förra blogg pratade jag om hur mitt liv liksom varit indelat i olika kapitel och så här 6 år senare, kan jag se hur jag efter tsunamin, delat in mitt liv i hemska händelse år per år. Där 2010 är det första året då inget tragiskt eller extremt positivt har hänt någon i min närmsta familj. Alltså har 2010 varit det mest händelselösa året sen jag föddes. Det låter så negativt men för mig är det extremt positivt, ett år där ingen blivit ledsen eller mått dåligt.
Så jag måste säga att delar av mina önskningar om hur 2010 skulle bli faktiskt slagit in, om än kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Nästa år hoppas jag följer denna goda ordning och blir ännu bättre, särskillt då vi får en ny liten generationsgren i vårt familjeträd, då mitt första kusinbarn inväntas i mars. Vi håller tummarna för er N & M.
Augusti
Ja så blir det då uppdatering igen...
Livet lunkar på medan sommaren har sprungit förbi så snabbt att jag knappt hunnit blinka. Jag och vovven har varit och badat några gånger i en större sjö och även försökt oss på att plocka lite blåbär på väg dit och hem, men det är jobbigt när massa myror kryper uppför benen på än. Har varit riktigt huslig av mig och gjort sylt med lite olika ingredienser. bland annat gjorde jag körsbärssylt vilket jag ska använda i en tårta nu när jag snart fyller år.
Har även varit ute i internetdejting svängen under sommaren vilket varit väldigt kul, har träffat en kille där som jag nu gått på några dejter med och det känns helt underbart. Ska försöka låta denna relationen ta tid, och inte bara slänga mig in som jag tidigare gjort. Det finns "komplikationer" som gör att jag känner att jag måste vara alldeles säker på mina känslor liksom hans innan vi tar vår relation längre men just nu känns allt väldigt bra.
Jag är glad att ha träffat en person som verkar se livet ur ett möjligheternas vinkel istället för att bara se till problemen. Han får mig att tro att även jag kan förvandla mitt sätt att tänka och leva.
Min mamma påminnde mig om att jag, om jag vill, kan vara en stark person och samtidigt vara lycklig. Att vara stark bör inte få göra att man känner sig ensam, nedtyngd och ledsen som jag tidigare känt.
Efter tsunamin insåg jag att livet är för kort för att slösas bort, men ändå så var kroppen så trött efter allt som hade hänt sen 2000 att jag inte orkade ta vara på min tid. Jag gick igenom några tuffa år med posttraumatisk stress, utan att få hjälp av vården på det sätt som jag idag förstått att man bör få hjälp. Jag, den alltid så starka personen, blev svag och vart var mina vänner som jag alltid stått stark inför, jo de var borta.
Häromdagen fick jag frågan vad jag gjorde för att må bättre, och jag tror inte jag gav ett så bra svar. Saken är den att det inte är ett så lätt svar att ge. Mitt första beslut var att den enda i världen som skulle prioriteras var JAG, hade jag lust kunde jag till viss mån vara till hjälp för min närmsta familj och de vänner som just då var i samma situation som jag. Men i första hand var det JAG som var viktig, jag gjorde inget jag inte hade lust med. Jag skämde bort mig själv med långa duschar och frisör besök. Jag låg kvar i sängen på helgen om jag så önskade, jag åt bara sånt jag verkligen ville ha (Jag hade ingen som helst matlust eller hungerskänslor), Jag grät i kudden, jag satte på musik och skrek mig hes (kan inte rekommendera detta då det är svårt att få jobb när man inte kan prata). Jag började jobba tre timmar i veckan och i jobbet ingick att gå två mil så jag fick dessutom en del träning. Tillslut började jag må bättre och nu sitter jag här och känner att, nu kan jag nog försöka börja leva mitt liv till max igen. om det bara inte hade varit så att min arbetstid och lön är så låg...
natti natti för denna gång
Semester
Så är tiden äntligen inne för några få dagars ledighet, torsdag till måndag på västkusten mången nytt!
Ska bli sååå skönt. Hade inte trott att jag skulle kunna vara ledig i sommar förutom på helgerna, så det gjorde mig väldigt glad när jag upptäckte att jag trots allt kunde ta ledigt så jag fick en lång helg. Att jag dessutom kunde få med mig min bästa vän gjorde inte leendet mindre.
Annars är midsommarplanerna obefintliga. Men life goes on, vad är egentligen en bal på slottet... Försöker intala mig själv att jag inte är ensam om att tillbringa midsommarafton hemma alldeles ensam och att det trots allt är en vanlig dag precis som alla andra. Men visst, who am I trying to fool? Det känns extra ensamt för att man övertygar sig själv om att alla andra har så roligt.
Nog om det. Fick ett litet extra jobb i en liten butik här i staden, det ska bli intressant att se hur mycket extra tid det faktiskt blir i slutändan. Hon vill kunna ringa in mig när någon är sjuk eller behöver vara ledig, så visst fine, jag bor ändå i området så det blir nog bra. Gick en tur med några andra hundvänner i dag efter jobbet. Vi skulle först bara upp på "ängen" och leka men det var fullt av solande människor och barn, så då gick vi en promenad upp och ner i skog och berg, förbi ett koloniområde och sen uppför hem. Det var jätte härligt att ha sällskap för en gångs skull även om knäna kände sig lite moochy när jag kom hem. Inte ofta vi promenerar i 1½timme efter jobbet så vi kände oss så duktiga. Måste däremot få igång kondisen, för den var i sämsta laget.
Skulle vilja träffa lite mer folk i min egen ålder, har försökt lite, men det är inte lätt. Har ni några tips?? Jag har försökt leta upp olika kurser, men de går under så konstiga tider, så jag hinner inte när jag slutar jobba klockan 18. Träffar ju en del folk genom min hund men de flesta är 10år äldre eller mer och då befinner man sig i olika skeden i livet även om man i många fall trivs i den andres sällskap. Jag vill träffa några jag kan ha roligt med på alla dessa festardagarna, några man kan gå ut på krogen med eller hitta på något annat roligt med. I mitt butiksjobb träffar jag nästan bara pensionärer så där igenom är chanserna minimala att jag ska lära känna några nya vänner. Jag ger inte upp, jag ska lyckas få nya vänner och förhoppningsvis en go kille att dela livet med.
måste sova nu
natti natti
en fotograf som får mer än han frågar efter
Följande är från mitt mail till honom och jag inser hur mycket jag har inom mig som jag vill berätta för någon. Jag kanske borda leta upp någon psykolog, men om de inte tyckte jag behövde terapi efter Tsunamin så lär de aldrig tro att jag behöver det nu. Får väl skriva allt här, det blir ju trots allt billigare.
here it goes..
Som det ser ut nu så blir det inga bilder på söndag.. har fått en infektion vid ögat alldeles vid tårkanalen. Ser suddigt, är svullen kring ögat och röd. Inte så snyggt att fota.
Nå hmmmm... that was that
Jag känner inte denna person så jätte väl men ändå så spiller jag ut mina "guts" för honom helt ocensurerat.
Vem sjutton berättar för en snygg trevlig kille att hon är ensam om inte jag... Det hade kanske "made sense" om det funnits en möjlighet att det skulle bli vi två, men den möjligheten finns inte då han pga sitt speciella jobb är knuten till en ort som ligger på andra sidan Sverige. Det är dock något med honom som gör att jag dras till honom sen första gången min radar kände av hans "scent" När vi då vistades i samma rum så behövde jag inte se honom för att veta var han var. Crazy jag vet.
Jag står just nu i ett vägskäl och jag tror det är därför jag känner honom så starkt. Jag har varit självmant singel ett bra tag, i mina mått mätt, och han är den första som visat någon form av intresse för mig som kvinna och inte bara som vän. Jag är nog utsvulten på kärlek helt enkelt. Och KRAMAR. Jag saknar någon att krama.
Finns det något annat så underbart som att sätta på en go låt och bara stå där mitt på golvet med armarna tätt runt varandra, vaggandes i takt till musiken. Att blunda och bara flyta iväg till en magisk plats.
Jag tycker att jag är värd allt det efter vad jag hittils har gått igenom.
Over and out for now
Sweet dreams.
bloglovin
Jaha ja
nu kan ni följa mig med hjälp av bloglovin
fransansisco at it again
Helgen började helt otippat med att mina garagenycklar försvann.
Detta upptäckte jag när jag lassat ut en massa lådor med prylar i ut i trappuppgången
(skulle sälja grejer på en loppis!)
Panik!
Som tur va skulle min kompis hjälpa mig köra dit med alla grejer, då min bil är så liten,
problemet var bara det att växelkassan låg i min bil, i det garage dit min borttappade nyckel går. Länsade kompisens plånbok på kontanter och tänkte shit it det får gå ändå och det gjorde det.
På eftermiddagen gick jag runt i området och letade efter mina nycklar. Jag terroriserade varje
människa jag såg och tvingade dem att memorisera hur min nyckelknippa såg ut och vart de
skulle lämna den om de hittade den.
Mitt i natten gick jag ut med vovven på nattkissen och där låg mina nycklar utanför porten,
på skylten för vem som bor var. TACK DU UNDERBARA MÄNNISKA som hittade mina nycklar!
Det hade blivit sååå dyrt annars.
Nu tänkte jag "åååh denna helgen kanske inte är förstörd ändå!" men jag hade fel!
Söndagen började likaså katastrofalt, då jag glömde min magväska med växelkassa hemma på byrån, upptäckte detta då jag börjat packa upp grejerna på loppisen och fick ringa min vän igen som fick vända (halvägs hem till sig själv) för att hämta väskan.
TACK SÅ HEMSKT MKT FÖR ATT DU ALLTID STÄLLER UPP!
Affärerna gick inte så bra denna dag och när jag kom ut till bilen så hade jag fått parkeringsböter på 400kr. Observera att denna parkeringsplats har varit gratis på söndagar sedan jag gick i blöjor, men tydligen hade detta ändrats från och med den 1 maj, vilket jag inte uppfattat. Katastrof helg! I tell you!
Så pengar som skulle gått till en kasse med mat får gå till p-vakterna, ha så kul!
Själv får det bli havregrynsgröt morgon, middag och kväll.
Jag lever ensam i en lägenhet med min hund, i en storstad som drabbats hårt av lågkonjunturen, när det gäller arbetsmarknaden. Har en knapp halvtidstjänst som inte ens täcker mina fasta räkningar, jag bestämmer mig för att sälja några av mina grejer för att få mer cash i skattkistan och så får man böter. Det är så ååååhhhh!
Det är så kasst det här med jobben. Alla de jobb jag sökt under de senaste året har haft mer än 3000st sökande till en tjänst. Jag är glad att jag åtminstonde har mitt jobb kvar (blev varslad i oktober men fick reda på i april att jag får stanna kvar).
Livet är som det är dock, och som en klok tjej en gång sa, var glad att du är orolig för framtiden och inte behöver vara rädd för ditt liv. Jag har åtminstonde ett hem, mat på bordet och min vovve som älskar mig.
Nu ska jag ta med min lilla tjej ut på en nattkiss och sen krypa till kojs, natti natti alla ni där ute.
Välkommen till min nya blogg!
En blogg som kommer handla om allt kring min virriga existens. Det kommer vara en anonym blogg vilket jag hoppas är ok med er alla.
"fransansisco" är ett, för mitt liv, väl beskrivande icke ord. Jag är en upp och ned, ut och in, fram och bak, glömsk, hopplös, känslosam tänkare (eller tänkare är inte rätt ord, ältare stämmer nog bättre) som har en förmåga att tappa sina ord alternativt vränga ihop sina ord. Jag har gjort det sedan födsel och lär nog inte sluta med det. Vill även ta tilfället i akt att be så hemskt mycket om ursäkt för mitt kommande särskrivande. Jag är hopplös! Let´s face it! stör det dig så sluta läsa. :)
Med detta första inlägg önskar jag er alla en godnatt!
